Goodie-bags for all

Ingen bryr sig. Inte en enda människa i den västerländska världen verkar bry sig en enda millimeter. Vi badar i överflödig lyx och beskådar bilder av de sämre delarna av världen genom manipulerade tv-sändingar och nyhetsrapporter och tror att vi har koll. Vi bryr oss bara om händelser som sker nära "oss"; förintelsen, 11 september, skolmassakrarna i USA, missförstå mig inte, dessa tragedier är minst lika hemska, men vem fan bryr sig om folkmorden i Rwanda? Ingen! Europeiska länder ingrep inte ens, skicka ingen hjälp alls knappt, blundade bara för vad som hände...Men när flygplan flyger in i höga viktiga byggnader i USA, DÅ är det dax att fälla en tår...
När är det dax att fälla några tårar över den miljonen som dog i Rwanda (för att inte nämna alla dessa lidande som dör dagligen i massvis med länder...) Det går inte en dag utan att jag tänker på hur vi lever.. Tittar tillbaka på mina egna blogginlägg och skäms..
Vi klagar på krig och eländen i världen, men inte en käft pallar ju ens skänka en tanke åt folk som har det sämre..
Det är så lätt för oss att bara sitta och glo på nyheterna, äta  våra chips med dippa och gotta oss över hur bra vi har det jämfört med resten.. En start är att bli medveten, oroa sig och på något sätt bli delaktig i någon form av relevant hjälp eller support, det är inte mkt som krävs för att visa att man bryr sig...

Men ingen orkar....

När fan är det dax för folk att bry sig?

För att make up to the fact that I didn´t get the royal treatment at the hairsalon the other day, I got myself croissants and melon for breakfast. . . SUCK. Vad skulle jag med croissanter till när halva jorden inte ens kan andas frisk luft? Jag vet, dom påverkas inte av att jag äter croissanter, men mitt samvete gör.
Och jag vet att man inte hjälper dom på något sätt för att man försöker leva mindre bra här, men grunden tycker jag är att vara dagligen medveten om hur folk lever, hur oförklarligt många det är som inte överlever dagen och hur extremt äckligt snuskigt lyckligt lottade vi är som föddes till ett sånthär liv som vi lever. Börja med att fundera på resten av världen och bygg upp någon form av samvete, så kanske jag kan kalla dig för medmänniska. . .

Kan jag aldrig få gå tio meter utanför dörren utan att du klär av mig med blicken? Det är bara som en mental våldtäckt. Skall jag imponeras av din bil när du tutar efter mig? Eller vad är det frågan om? Är du medveten om att du bara är pinsam när du och ditt gäng sätter er runt mig på bussen och frågar ut mig om mitt liv? Fastän du märker att jag inte vill ha kontakt fortsätter du endå, har du ingen förmåga att tolka signaler? Har du så få vänner att du bara måste ta kontakt med mig när jag står på busshållsplatsen och fråga mig om jag är singel och hånle med mungipan, för du vill väl bara vara vän med mig eller hur hihihi? Jag är inte dum i huvudet. Du och ditt gäng måste kasta kommentarer över mig, och ger jag inte svar på tal är jag en h*ra, men ger jag svar på tal är jag också en h*ra. Du är aldrig nöjd.
Du beter dig nonchalant, repsektlöst och nedvärderande...


Detta är många tjejers vardag i Malmö. Terror, psykisk misshandel, orättvisa, rädsla, irritation.
Välkommen till vår underbara stad.

Hon står självsäkert på gatan, i en vågad position som uttrycker modell-pose. Hon har byxor tajta som ormskinn, slanka höga stövlar upp till knäna, hård make-up och en liten jacka som lämnar lite till fantasin och en cigarett som hon oavbrutet drar halsbloss från.
Har ni bilden av henne i huvudet?
Lägg nu till slöjan...

Denna slöja på huvudet fick allt att verka så otroligt meningslöst. Om nu slöjan är till för att det är respektlöst att visa håret eller liknande, varför är det OK att visa hela kroppen och ge intryck av att man vill bli upplockad rakt upp och ner på gatan?
Kan jag då springa runt naken med en slöja på huvudet rakt genom mellanöstern (för att inte ge något land-namn)? För det är nästan så många slöjbärande människor gör i Malmö, många ser ut som tagna ur Prags bakgator/playboy.. med en liten slöja på huvudet... Vilken funktion utgör denna slöja då?
Är det bara för att behålla någon liten form av anständighet?
Jag har respekt för alla religiösa val och tänker inte ifrågasätta ämnet för övrigt, men när man var dag springer in i dessa vandrande motsägelser börjar åtminstone jag fundera..vad baktanken med slöjan egentligen är i vårt moderna samhälle?

Varför kan vi inte bara vara våra egna? varför måste man vara någon annas i ett förhållande? Varför kan man inte bara få ha rätten att tycka om många många människor och mysa hur mycket man vill?
Såfort man inleder ett förhållande blir man någon annans.... Vad är det som bygger upp den barriären? Säger jag att jag vill göra slut för att jag vill vara "fri", kopplas det direkt till att jag vill hångla runt som en fjollig disko-brud, varför? Jag vill ju bara inte vara någon annans... Vill bara riva ner barriären...Hur?
När jag inte har ett förhållande saknar jag att mysa med någon, men när jag har förhållande känner jag att myset är ett tvång, att det måste ingå..och genast blir det anorlunda...barriären.... Ger man upp sin frihet som egen individ om man ger sig in i ett förhållande? Behöver vi egentligen känna att vi är någon annans? Varför vill vi tillhöra någon? När vi myser med någon vi inte är tillsammans med är det minst lika härligt....

Can one have a relationship without being someone elses? Is there a relationship without commitment?

Jag har alltid stört mig i hemlighet på alla tjuriga pensionärer på bussar etc, som ser arga ut och som bara gnäller på "dagens ungdomar" och allt vad dom kallar de. Jag har faktiskt sprungit in i ganska många gammla av den tjuriga sorten tyvär.
På bussen idag dock,så satt det en söt liten dam bredvid mig och tittade ner på min mp3spelare hela tiden. Jag satt och tänkte för mig själv att hon tänkte att det är en onödig pryl och att "ungarna" har blivit alldeles för pryl-tokiga på senare dagar, men ack nej. Hon frågade mig plötsligt: - Är  det en telefon?
jag svarade lite förvånat att nej det var det inte, det är bara musik. Hon tittade finurligt igen.
- Ja för de hade ju varit i minsta laget, sa hon och log glatt. Gud vad söt hon var!
Sen pratade vi tills hon skulle hoppa av om hur knasigt det är med alla prylar som ska ha klocka å telefon och musik å allt i samma paket och att de måste varit av ren lathet att ha så många saker i ett. - kan man inte bara titta på klockan runt armen, måste man ha en i sin musikspelare med, påpekade hon.
Hon var så himmla ärlig och glad.

Så nu har jag alltså träffat på en av den andra sorten, den otjuriga sorten. Tack tanten på bussen!!

Jag har faktiskt tusen gånger trevligare i sådana samtal, ärliga, roliga och trevliga samtal med nyfikna gammla människor som vill dela med sig av sina erfarenheter eller delta i de nyare utvecklade erfarenheterna från de yngre, än får hundra falska komplimanger av nån slemmig kille som vill få med en hem.
Ni fattar min poäng iaf?

Kom inte fram till mig om ni inte har något vettigt i hjärnan.
Punkt slut.

Saknad min lilla gräddbulle i portugal, min själ behöver dig!!




Om 5 dagar!

ha de så bra puss heej