Sverige...
I sverige skall alla invandrare må bra.
Dom skall vara glada att vi släpper in dom i vår nation.
Här kan dom börja leva sina liv.
Vi räddar dom från deras hemska tillvaro i sina hemländer där alla krigar och dör.
För Svea rike är guld och gröna skogar där alla kan må bra.
Den här bilden av Sverige tycks vara starkt etablerad i det svenska samhället. Individen has inte i åtanke utan generalisering erövrar tankesättet. Det kan verka som att man bortser från anledingar och personliga situationer när det gäller dessa immigrerade familjer och fokus hamnar istället på hur dessa sedan beter sig och blir uppfattade när de väl anländer och misslyckas i integrationsprocessen. Helt plötsligt blir det deras fel och vi skyller på hur de förstör samhället och "kan lika bra återvända". Det verkar inte finnas i en enda Svensk persons hjärna att tänka på hur ofantligt många familjer där mannen varit högt uppsatt i sitt hemland, och helt plötsligt måste fly av diverse anledningar, flyttar till en mörk barack i Sverige (landet där alla har möjlighet att må bra) och faller 100 grader i status och är helt plötsligt inte värd ett öre. Här ses dom som lägre än det lägsta och uppfattas som en börda framför som tillgång för landet. Det enda vi tycks se är det som står framför näsan på oss sparkar på en lycktstolpe på Rosengård. Men har ingen tänkt på varför den lilla svarthåriga pojken och sparkar på en lycktstolpe? Hur mår han? Varför är han här? När skall folk börja se individen?
Dom skall vara glada att vi släpper in dom i vår nation.
Här kan dom börja leva sina liv.
Vi räddar dom från deras hemska tillvaro i sina hemländer där alla krigar och dör.
För Svea rike är guld och gröna skogar där alla kan må bra.
Den här bilden av Sverige tycks vara starkt etablerad i det svenska samhället. Individen has inte i åtanke utan generalisering erövrar tankesättet. Det kan verka som att man bortser från anledingar och personliga situationer när det gäller dessa immigrerade familjer och fokus hamnar istället på hur dessa sedan beter sig och blir uppfattade när de väl anländer och misslyckas i integrationsprocessen. Helt plötsligt blir det deras fel och vi skyller på hur de förstör samhället och "kan lika bra återvända". Det verkar inte finnas i en enda Svensk persons hjärna att tänka på hur ofantligt många familjer där mannen varit högt uppsatt i sitt hemland, och helt plötsligt måste fly av diverse anledningar, flyttar till en mörk barack i Sverige (landet där alla har möjlighet att må bra) och faller 100 grader i status och är helt plötsligt inte värd ett öre. Här ses dom som lägre än det lägsta och uppfattas som en börda framför som tillgång för landet. Det enda vi tycks se är det som står framför näsan på oss sparkar på en lycktstolpe på Rosengård. Men har ingen tänkt på varför den lilla svarthåriga pojken och sparkar på en lycktstolpe? Hur mår han? Varför är han här? När skall folk börja se individen?
Kommentarer
Trackback