I wish

Ibland önskar jag att jag vuxit upp i ett u-land. Då hade jag uppskattat livet mycket mer. Inte tagit allt vad vardagen innebär för givet, inte trott att jag skulle vara i behov av ditten och datten...

Man kan vara medveten och förändra sitt tänkande, men till vilken nivå kan man egentligen förändra hela sin livsstandard? Hela jag är konstruerad att leva i denna överflödiga i-lands lyx och att bryta denna bubbla man tycks leva i är inte det allra lättaste. Jag källsorterar för miljön, jag går ofta till ställen om det är möjligt, jag är varje minut medveten om livets orättvisor och jag är med i sveriges FN förbund för att kunna bygga en grund för en chans att få vara med och påverka i framtiden...Men HUR mkt skall man sänka sin levnadsstandard för att det skall bli nog?
Är det ens möjligt att sänka den såpass mkt att man känner att det är rätt när man lever mitt i i-land lyxen? Hade varit anorlunda att åka ner till en fattig by och leva som dom gör där... 


Är det möjligt att göra en drastisk förändring när man lever mitt i skiten och praktiskt taget kämpar i motström?

Säger jag emot mig själv om jag tycker att en ny mobil är superviktigt på samma gång som jag dagligen fäller en tår för alla offer för fattigdom och hemskheter?

Hur vet man vad som väger tyngst?

Kommentarer
Postat av: Emilmargit

Very informative. Great site. Really professional.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback