pensionärer versus raggande killar
Jag har alltid stört mig i hemlighet på alla tjuriga pensionärer på bussar etc, som ser arga ut och som bara gnäller på "dagens ungdomar" och allt vad dom kallar de. Jag har faktiskt sprungit in i ganska många gammla av den tjuriga sorten tyvär.
På bussen idag dock,så satt det en söt liten dam bredvid mig och tittade ner på min mp3spelare hela tiden. Jag satt och tänkte för mig själv att hon tänkte att det är en onödig pryl och att "ungarna" har blivit alldeles för pryl-tokiga på senare dagar, men ack nej. Hon frågade mig plötsligt: - Är det en telefon?
jag svarade lite förvånat att nej det var det inte, det är bara musik. Hon tittade finurligt igen.
- Ja för de hade ju varit i minsta laget, sa hon och log glatt. Gud vad söt hon var!
Sen pratade vi tills hon skulle hoppa av om hur knasigt det är med alla prylar som ska ha klocka å telefon och musik å allt i samma paket och att de måste varit av ren lathet att ha så många saker i ett. - kan man inte bara titta på klockan runt armen, måste man ha en i sin musikspelare med, påpekade hon.
Hon var så himmla ärlig och glad.
Så nu har jag alltså träffat på en av den andra sorten, den otjuriga sorten. Tack tanten på bussen!!
Jag har faktiskt tusen gånger trevligare i sådana samtal, ärliga, roliga och trevliga samtal med nyfikna gammla människor som vill dela med sig av sina erfarenheter eller delta i de nyare utvecklade erfarenheterna från de yngre, än får hundra falska komplimanger av nån slemmig kille som vill få med en hem.
Ni fattar min poäng iaf?
Kom inte fram till mig om ni inte har något vettigt i hjärnan.
Punkt slut.
Saknad min lilla gräddbulle i portugal, min själ behöver dig!!
Om 5 dagar!
ha de så bra puss heej